För fem år sedan befann jag mig på botten. Jag hade precis kommit ur en utmattning och var på väg in i nästa utmattning i en rasande fart. Jag kunde inte ta hand om mig själv eller sätta gränser för min egen skull. Jag hade ingen koll på mina känslor eller vad jag behövde och försökte vara nån som jag trodde att alla andra ville ha för att duga. Jag satt stenhårt fast i ett överätande som gjorde att jag körde slut på kroppen och jag hade ingen aning om hur jag skulle kunna få stopp på mitt skenande ätande. Vikten gick stadigt uppåt och jag märkte att jag behövde mer och mer av min ”drog” för att kroppen skulle bli lugn.
Hade läst om mat- och sockerberoende och visste att jag hade nån typ av beroende men visste inte hur jag skulle kunna ta mig ur mina destruktiva vanor. Jag var desperat men tänkte samtidigt att jag inte hade tid att göra saker för att må bättre.
När jag hittade till OA hade jag kommit fram till att jag att jag aldrig skulle kunna sluta överäta på egen hand. Jag hade verkligen testat allt. I OA blev jag välkomnad, fick en sponsor och en matplan som var utformad efter mina behov. Jag började gå på regelbundna möten där jag lärde känna människor som var som jag och förstod vad jag kämpade med. Jag fick lära mig vilken mat jag kan äta och vad jag ska undvika för att må bra. Sakta började jag pussla ihop mitt liv, jag hittade en ny självkänsla och mina relationer förändrades i grunden. Jag fick vänner för livet, och strategier för att leva ett liv som är bra för mig på riktigt.
Idag äter jag mat som jag mår bra av, tar hand om mig själv och går på möten där jag får odla relationer med andra som också tillfrisknar från tvångsmässigt ätande. OA är en av de bästa saker som har hänt mig, och en trygghet i allt det jag möter. Jag är så glad att jag vågade gå på det där första mötet för fem år sedan, släppa garden och erkänna att jag behövde hjälp.